Still al alone
Tror jag känner mig ensammast i världen
Ingen får komma nära man får aldrig uppleva det kära
Ibland önskar jag att känslan skulle försvinna
det totalt meninglösa efter det perfekta normala
Ska man kämpa för att vara som alla andra när man kan släppa allt
och bara känna sitt eget liv spruda i ens ådror
Dagen har varit nice, druckit mycket kaffe på furan med Jennie efter mötet som jag äntligen prickade in på rätt datum, dag och tid. Det gav ganska mycket funderingar. Och så fick jag i uppgift att ta kontakt med min läkare och prata om att höja min medicindos eftersom kroppen vänjer sig efter några månader. Då kanske jag slutar vara så nollställd. Men fick cred för att jag börjat skriva dikter iaf, skriver när jag vill få ur mig någonting som inte ord kan ta fram alla gånger. Blir lättare att skriva dem i min lilla bok som jag har med mig.
Men sen gick vi till Jennie så kom Ante och Jon. Senare på dagen fick jag och Jennie lift av Malin hem till mohed för mat så blev det att åka till Ante i Vågbro sen och kika på hälsoresan och bara sällskapa.
Det ska tydligen snöa inatt och om det gör de så tänker inte jag gå utanför dörren imorgon, jag tänker stanna inne och plugga, träna och sola i min ensamhet heeeeeela dagen jojo minsann!
Men nu ska jag försöka sova och dra ner någon film som jag kan kika på imorgon bitti innan jag vågar mig på att kliva upp ur sängen då påse.
LOVE C PÅSE
Nej jag röker inte jag lovar, tittar bara på den påse
