Funderingarnas mästare
Satt och nynnade på en text nu, jag hakade upp mig på en speciell mening "whitout you i´d rather be dead" och nu kommer jag inte ens ihåg hur resten av texten går. Varför skulle man inte vilja leva om man inte har en speciell person, det är ju inte personerna som vi lever för utan det är relationen vi har till dem och kärleken vi får från dem som har betydelse.
Egentligen så är vi alla jävligt egoistiska, alla de som vi har omkring oss har en speciell mening i vårat liv och uppfyller vissa krav. Om man lär känna en person och den sedan inte visar sig ha något att erbjuda är vi inte längre intresserade av att ha den i vårat lilla liv.
Och även om vi inte vet vilket krav en viss person uppfyller spelar det ingen roll, denna gallring gör vi omedvetet.
Det jag också har funderat över idag är varför vi frågar saker som vi redan vet svaret på? Och vad finns det för anledning till att fråga vad någon sa när man vet redan? Är det på grund utav osäkerhet kanske? Alla är så otroligt rädda för att misstolka vad folk säger, varför vågar aldrig någon göra bort sig? Vi är alla människor och alla gör bort sig. Man ska vara öppen och inte vara rädd att säga fel, om vi alla var mer öppen mot varandra skulle allting bli så mycket lättare för just nu överdriver vi alla snesteg och missatg och gör allt mycket mer komplicerat än vad det egentligen är. Så skönt att få skriva av sig, nu ska jag och Viking iväg så fort han har lagt in sin beställning..
Kommentarer
Trackback