Thinking about
Varför ska man göra allting så komplicerat för?
Jag menar, allt är ju så enkelt egentligen.. I de flesta situationer så är det bara att gå efter magkänslan andra gånger måste man se det mer långsiktigt. Men när det gäller vilka val vi gör som vi egentligen bara ska känna efter vad som känns rätt så börjar man tänka runt omkring så otroligt mycket så det förstör allt.
En annan sak jag har legat och tänkt på är varför det är så svårt att se tillbaka på en bra tid i livet och bara minnas det som en bra tid istället för att göra allt för att få den tillbaka? Kan man inte bara lämna något fint istället för att förstöra de fina i det? Allt förändras men det är inte så enkelt att se det, människor växer in i sig själva och utvecklas oftast åt olika riktningar i livet. Man kommer alltid ha kvar banden som man byggt upp med varandra men även dem kommer att förändras och mogna till något nytt. Om några år kommer ingenting att vara som det är nu, man kanske fortfarande har kontakten med de personer man umgåtts mest med och med familjen, men det kommer ligga på en helt annan nivå än vad det gör nu.
Det ända man kan hoppas på är att det förändras till det bättre och göra sitt bästa för att inte tappa kontakten med de personer som man håller kär.
Jag skrev en uppsats antingen nian eller när jag gick första året kommer inte riktigt ihåg när det var men den skulle ha varit på en sida så fick vi välja ett ämne att skriva om själv. Jag valde kärlek, eftersom den kommer i så många former, det finns aldrig flera personer som vi känner samma sorts kärlek för. Och bara för att man säger att man älskar någon betyder inte det att man vill leva med den personen i ett förhållande. Det kan betyda att den betyder väldigt mycket för en och då kanske inget annat ord räcker till?
Nej det är mycket jag funderar på just nu faktiskt, men konstigt nog blir jag nte helt nerdeppad när jag tänker på det. Utan jag känner mig mer upplyft att jag faktiskt kommer fram till något när jag har mina funderarstunder. Och jag bryr mig inte ett dugg om någon tycker annorlunda om detta, skulle däremot gärna vilja höra någon annans synvinkel. Måste nog ta en redig diskussion om det här någon dag med någon av de underbara persiner jag har omkring mig.
En annan sak jag kom på ikväll är att vi eller jag iallafall måste börja uppskatta det jag har istället för att vilja förbättra allting hela tiden. Och det är en väldigt bra slutsats!
Sen var det nog bara en sak till som jag undrade över men jag har inte kommit så långt på det än, det är att när man känner att kroppen går emot en. Den vägrar röra sig, man får kämpa efter luft, det känns som att någon står och sparkar en över hela kroppen och man bara vill skrika rätt ut för att det gör så ont. Så kan en läkare t.ex. säga åt en att man får "lära sig att hantera det", hur ska man kunna göra de?
Btw så är det ungefär så iaf jag känner när jag får mina ångest attacker att förklara precis hur det känns är omöjligt, men jag kom en bra bit på vägen iaf.
Nu måste jag komma underfund med hur man "hanterar" det här som folk kan uttrycka så otroligt fint. Hmm. Aja.
Nu ska jag försöka sova så jag är utvilad tills balen imorgon, jag ser verkligen framemot den!
P&K
Jag menar, allt är ju så enkelt egentligen.. I de flesta situationer så är det bara att gå efter magkänslan andra gånger måste man se det mer långsiktigt. Men när det gäller vilka val vi gör som vi egentligen bara ska känna efter vad som känns rätt så börjar man tänka runt omkring så otroligt mycket så det förstör allt.
En annan sak jag har legat och tänkt på är varför det är så svårt att se tillbaka på en bra tid i livet och bara minnas det som en bra tid istället för att göra allt för att få den tillbaka? Kan man inte bara lämna något fint istället för att förstöra de fina i det? Allt förändras men det är inte så enkelt att se det, människor växer in i sig själva och utvecklas oftast åt olika riktningar i livet. Man kommer alltid ha kvar banden som man byggt upp med varandra men även dem kommer att förändras och mogna till något nytt. Om några år kommer ingenting att vara som det är nu, man kanske fortfarande har kontakten med de personer man umgåtts mest med och med familjen, men det kommer ligga på en helt annan nivå än vad det gör nu.
Det ända man kan hoppas på är att det förändras till det bättre och göra sitt bästa för att inte tappa kontakten med de personer som man håller kär.
Jag skrev en uppsats antingen nian eller när jag gick första året kommer inte riktigt ihåg när det var men den skulle ha varit på en sida så fick vi välja ett ämne att skriva om själv. Jag valde kärlek, eftersom den kommer i så många former, det finns aldrig flera personer som vi känner samma sorts kärlek för. Och bara för att man säger att man älskar någon betyder inte det att man vill leva med den personen i ett förhållande. Det kan betyda att den betyder väldigt mycket för en och då kanske inget annat ord räcker till?
Nej det är mycket jag funderar på just nu faktiskt, men konstigt nog blir jag nte helt nerdeppad när jag tänker på det. Utan jag känner mig mer upplyft att jag faktiskt kommer fram till något när jag har mina funderarstunder. Och jag bryr mig inte ett dugg om någon tycker annorlunda om detta, skulle däremot gärna vilja höra någon annans synvinkel. Måste nog ta en redig diskussion om det här någon dag med någon av de underbara persiner jag har omkring mig.
En annan sak jag kom på ikväll är att vi eller jag iallafall måste börja uppskatta det jag har istället för att vilja förbättra allting hela tiden. Och det är en väldigt bra slutsats!
Sen var det nog bara en sak till som jag undrade över men jag har inte kommit så långt på det än, det är att när man känner att kroppen går emot en. Den vägrar röra sig, man får kämpa efter luft, det känns som att någon står och sparkar en över hela kroppen och man bara vill skrika rätt ut för att det gör så ont. Så kan en läkare t.ex. säga åt en att man får "lära sig att hantera det", hur ska man kunna göra de?
Btw så är det ungefär så iaf jag känner när jag får mina ångest attacker att förklara precis hur det känns är omöjligt, men jag kom en bra bit på vägen iaf.
Nu måste jag komma underfund med hur man "hanterar" det här som folk kan uttrycka så otroligt fint. Hmm. Aja.
Nu ska jag försöka sova så jag är utvilad tills balen imorgon, jag ser verkligen framemot den!
P&K
Kommentarer
Trackback
