surreal

Hemkommen ifrån stockholm och tillbaka till verkligheten, det är en liten del av mig som tycker att det känns bra. Men mest känns det jobbigt. Allting som man måste ta hänsyn till och alla som man måste tänka på, jag vill hålla det enkelt för alla gör saker så otroligt komplicerade hela tiden, önskar att det inte var så men det är oundvikligt.

Mamma var på möte med vuxen psyk igår, det hade tagit två timmar. Nu kommer det gå någon månad innan jag blir kallad hon fick vara min nära anhörig som dom skulle interjuva.
Känner mig rätt så nollställd inför att inte ha någon samtals kontakt under två månader men jag måste ju börja vänja mig.
Satt och diskuterade med mamma och hon tycker tydligen att jag behöver terapi, aja man vet aldrig.
Måste sluta deppa nu fan, det är sommar men jag hatar den här tomma känslan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0